Att skrika

När jag bodde i Sollefteå hade jag en väninna som inte var som alla andra. Hon är några år yngre än mig, rör sig som en älva och har utseende som värsta modellen. Dessutom är hon smart och en fri själ, som en riktig energikick med andra ord. Somliga får visst allt ;) Hade jag varit svag för blondiner skulle jag genast stött på henne *skrattar* Nej, skämt om sido.. hon var (är säkert än) en speciell människa. Vissa människor blir man ofelaktigt glad av att träffa, dom får en att må bra helt enkelt. Jag kom att tänka på henne idag när jag och Tindra var ute på promen.

L brukade ringa ibland och skulle ha med mig på diverse skumma grejer (tyckte jag då) som att hänga med på nån hysterisk dansafton med trummor, klä ut oss till fest bara för att (hon är nykterist än vad jag vet - men en av de få som verkligen kan släppa lös på dansgolvet fullständigt ändå), eller att åka ut i skogen och skrika. Jag sa oftast nej till hennes skumma infall, för jag var för tillknäppt på den tiden.. Fan feg för vara mig själv. Tur man lärt sig ett och annat sen dess... *s* Att jag kom att tänka på L idag var för att det var länge sen jag skrek. Det är nyttigt att släppa ut en massa gammal skit ur lungorna och fylla på med nytt syre.

Så jag skrek! (ring inte polisen eller landstinget, snälla) :D


Nu har Gävlebocken en egen blogg också ;)  http://www.merjuligavle.se/merjuligavle/mjig_sida.aspx?id=122