Många tankar
I förmiddags hade vi en föreläsare hos oss som pratade om sexuella övergrepp mot barn. Hon har jobbat med den problematiken i nästan 30 år, så hon har nog hört det mesta.... Det rörde upp en massa tankar och känslor, det är så otäckt och hemskt att det finns så sjuka människor som kan utsätta barn för sådana handlingar. Man vill inte ta in det, det är på tok för grymt. Men det är vanligare än man tror. Mörkertalet är stort.
Att det är förhållandevis många kvinnliga förövare förvånade mig lite, jag har inte knappt tänkt i dom banorna förut måste jag erkänna. Har väl haft mina skygglappar på. Mammor är ju "madonnor", som bara älskar och skyddar sina barn. Men även mammor kan skada och kränka sina barn, likaväl som pappor. Hur svårt det än är att ta in och förstå... så... vi kommer säkert i våra framtida yrken att stöta på människor som råkat ut för övergrepp, eller de som själva är förövare. Det gäller att lära sig hantera det.. och även kunna se att förövarna är människor - trots det oerhörda brott de begått... Inte helt enkelt måste jag erkänna.
Efter skolan åkte jag direkt till badhuset och simmade 1,5 km. Kände att det behövdes både för kropp och själ...
Ett träd en bit från pappas grav.. tycker om ljuset som blev på bilden.
Nej, dags för tv och sen sängen. Värk ikväll... =(
Sköt om dig! *kram*
Människan är komplicerad, men att ge sig på barn och göra dem illa är något som går över mitt förstånd. Det är liksom stopp i tanken och jag må låta hemsk, men jag kan aldrig förstå sådant oavsett hur man är som människa. En sådan människa måste ju vara så sjuk att den inte kan koppla ihop saker och ting helt enkelt och då skall de inte vara ute i samhället. Tycker jag då...
Stor kram till dig!