Nannis bloggar

Klockan 3-uppvaknanden

Begriper inte vad det är med mig. För ett par veckor sen började jag vakna klockan 6 på morgon, pigg. Ja, men det kan man väl stå ut med. Men 6 blev 5 och nu sedan några dagar har 5 blivit 3....!!!!!! Ibland lyckas jag somna om en eller två timmar, lite så där i halvdvala. Men nu måste jag erkänna att det börja kännas riktigt slitsamt att inte få sova riktigt. Är inte värken heller, som jag vaknar av.. Den är inte så hemsk nu, bara som "vanligt ont". Förutom skallen då, för den håller på sprängas snart.. är väl pga sömnbristen.

Min strategi igår var att köra på och hålla igång så att jag skulle vara RIKTIGT trött och SOVA. Mmm.. Började dagen med 40 minuters pass på crosstrainern, frukost och hundstök och sen tvättade jag bilen, skrev klar en skoluppgift, tvättade och satte upp nya gardiner i köket och dammsög, en vända på affären och två halvtimmes promar med hunden och matlagning och lite mer stök hemma. Sen kom Ninni och Micke över på kvällen och drack te. Trött...? Ja, fast mest ont i nacken *kooonstigt* Sovit hela natten...? Nääääee klockan 03.05... PLING! Vaken. *gha* Slumrat lite till och från till 7 i alla fall... Känns som någon kört över mig, backat bandet och kört på mig en gång till!

Åkte på gymmet i morse. Killen som jag alltid gör bort mig för kom dit samtigt. Jag försöker bete mig normalt... hm.. Inte se ut som en stirrande Hitler som överfaller killar på gymmet. Han hejar glatt och byter nån mening med mig. Jag måste tveklöst kolla mig i spegeln sen, så det inte hänger ut en teletubbie ur näsan och vinkar eller nåt. Eller ha en sparris i mungipan (vore iofs läskigt, är rätt länge sen jag åt sparris). Ja, man vet faktiskt inte. Jag kan lyckas med det mesta. Hm. Nej, det var lugnt idag, jag såg ut som en helt vanlig människa *asg* Men jag orkade nästan inte köra ett helt pass, sömnbristen tar på krafterna.. Hoppade över nästan alla hantelövningar, då nacken kändes lite ostabil.. Var skönt att kasta sig i duschen för att sen och möta upp Camilla för lunch på stan... :)

Så nu är man hemma igen, efter en del ärenden på stan o skolan.. känner mig som en trasa.. En trasa som längtar efter sin kära så att det svider i hjärtetrakten. Han skulle på träningsläger (karate-läger) i helgen, men tåget de skulle åka med spårade ur i natt. Så han får komma till mig i helgen istället.. Synd på lägret, men kul för oss, eller hur säger man ;-)

Trevlig helg!!