Umeå...

Kommit hem efter 3 dagar i Umeå, björkarnas stad - oskönt när man är allergisk mot pollen ;)

Tyvärr gav det inte resultat, trots två dagar på smärtkliniken och ett antal sprutor i flera nerver. Så jag har inte fått bränna nåt, för att dom ska kunna göra det måste dom först hitta vilka nerver i nacken som är skadade.

Första dagen satte dom i ryggen, igår i nacken. När det inte gav effekt satte läkaren även en spruta i axelleden och ett nervutskott där, vad det nu hette. Även kortison i axelleden fick jag. Skitäckligt att få bedövningsmedel i en nerv, för den som inte testat det. Man blir genomlyst av röntgen för att dom ska se var dom ska sätta sprutorna, så man ser sin kropp från insidan. Ballt ;) Lagom ballt sen när man ska försöka gå efter ett tag, nervsystemet är lurat så man har noll koll... vingel.. *s*

Orkar inte skriva så mycket mer nu, mör kan jag lova. Kom hem med Ambus klockan åtta igår kväll. Somnade på en minut när jag la mig, underbart att slippa hotell och få vara hemma med flocken igen! =o)

Berättar mer sen, har hunnit med lite mer än behandligar också, trots allt. Träffat vänner och bekanta och träffat nya människor som gjort intryck på mitt liv. Lite som Gardell sa i sin show, tillfälliga gäster i mitt liv. Speciellt en person har gjort intryck på mig, och har varit i mina tankar sen igår. Kommer förmodligen alltid undra... Berättar sen!

Ha det bra så länge!
3 kommentarer

Som balsam..


.. för min smärtande själ.. en kärlek och en hund. Dom finaste varelserna som existerar... Jag värdesätter varje minut med er!

image315

Vackra Tindra... i sitt rätta element.

image316



image317

Så levande...

image318



image319



image320


image321

Min kära med en vacker utsikt bakom sig...

image322

Kaffe förstås... :)

God helg!
0 kommentarer

Ibland...

... finns det inga ord kvar, fast man hade så mycket att säga.

Ibland är det svårt nog att andas, att låta luften fylla lungorna kan kännas som en bedrift i sig.

Att då våga leva... fullt ut, när man redan gått på alla nitar... tagit allt skit som kommit i ens väg... all sorg, all jävla smärta och all saknad.. Allt hat. All rädsla. Så mycket skuld..  

En gång var jag tuff. En gång var jag stark.

Jag har blivit rädd. Men ingen kan säga att jag inte försökt.

För det har jag.


Det har jag verkligen gjort.

2 kommentarer