Bokslut 2009

Jag önskar att jag fick avsluta året utan att vara smått förvirrad över var jag är, och framför allt - vart jag är på väg. Men så är inte mitt liv just nu, och det är nog bara att inse och acceptera att det är så. Nu.

Så istället får jag tacka för 2009, med alla åkturer som det bjudit på. Jag har lärt mig mycket, om kärlek och rädslor, om mig själv och min styrka och svagheter som kan ge vetskap och kunskap om mitt inre väsen.

Jag är tacksam för kärleken som kommer i min väg och mitt liv. Jag är tacksam för min familj och mina vänner, vad vore man ut dem?  Jag är tacksam för att Tindras sluppit ha ont i sin rygg i år, att vi hittat sätt att hantera det med kost och motion etc.

Jag är tacksam att min ekonomi är bättre, att jag kunnat unna mig lite mer än vad jag är van. Jag är glad att de är ett verktyg för att nå mina två stora drömmar. Den ena är inte så avlägsen nu, det börjar kännas mer och mer verkligt :)

Nu återstår bara att önska mig och dig ett Gott Nytt År! Jag önskar att mina drömmar slår in, att jag får uppleva de saker jag vill. Jag önskar att du får dina drömmar inslagna också. Att vi alla får det bästa år vi upplevt! :)

KRAM!!



3 kommentarer

Kan samsung göra datorer?

Det är nåt jag snart kan svara på, för jag var och inhandlade en idag!

Telefonen jag köpte i somras, samsung soul, var ju inte nån höjdare och den fick jag pengarna tillbaka för till slut. Så det är lite vågat att köpa en dator av detta märke va? Men jag har kollat upp och jämfört med andra bärbara i samma prisklass och den verkar stå sig bra. Hade lite flyt också, hade sett ett pris på nätet där den var på rea för 7495 kr. Onoff reade den för 8895, den kostar egentligen 10 000. Så efter lite snack hit och dit, så fick jag den för det längre priset *ålrajt (för att använda Ewas uttryck)* =)

Så nu sitter jag med en 17.3 tums LED-skärm, 4 gig i RAM, grafikkortet har 1 egen Gig, intelprocessor med dubbla kärnor. Bra grejer *me like* Har sålt min gamla bärbara redan, snabba ryck här idag ;)

Var ner på gymmet i förmiddags, det gick över förväntan att träna! Men lite sådär är det i nacken än, inte bra alls. Hade behövt en omgångs behandling med Reboxen, strömpennan som sjukgymnasten använder för att minska svullnaden och inflammationen. Men hon är ledig nu, så det är bara att härda ut... =/  Det var mycket "kändisar" där idag i af, vi är ett gäng som går samma dagar och tider. Det är så roligt att byta några ord, ett leende och tipsa varann om lite diverse. Det gillar jag. Att vara anonym med folk som inte ens hälsar på varann, det är inte mitt gym det inte ;) *trivs*

Snart är det dags att göra bokslut för 2009 också. Det känns på ett vis skönt, för det har sannerligen inte varit ett nådens år för mig. Nej, det har varit tungt och många tårar, mycket oro och sorg.... Förlorat en nära vän, av en anledning jag ännu inte vet och en stor kärlek..... Folksam tog och drog undan mattan för mig, tog tillbaka sina tidigare ord och sparkade mig åt helvete, efter 10 års kamp... Det var nära att en av mina bästa vänner dog, jag tackar alla goda makter för att jag kände på mig att det höll på att hända, så jag gick dit och hann ringa ambulansen innan det var för sent.. Hade jag inte gjort det hade det varit ett riktigt TUFFT år...

Men nu ska det vända, 2010 ska bli ett underbart år. Det har jag bestämt, sagt till änglarna och alla goda väsen. Det är min tur nu! Sen ett tag tillbaka har jag tänkt att det är slut på att stå tillbaka för andras önskningar som skränker in på mina egna, gång på gång. Nu vill jag LEVA gott, fritt och stort. Det ska bli ett sant äventyr, att välja själv och göra nåt jag vill men samtidigt är lite rädd för. Men om det inte är svårt och läskigt, så är det ju heller inte modigt att försöka.. eller hur? :)

Idag fick jag ett brev som gjorde mig glad och varm i hjärtat. Det var moster May som skickat några bilder sen jag var liten, som de hade dubbelt av. En bild på min kusin Kjell och jag när vi bara var några månader, söta små troll vi var! *ler* En bild på mamma när hon var runt 30, hon var så vacker min mor! May hade skrivit i brevet att hon lagt papper runt ett kort, och tejpat igen det för att hon ville att jag skulle vara beredd på att det kortet togs när mamma var sjuk. Denna omtanke, att hon förstod att jag behövde varnas, men ändå ville ha bilden, gjorde mig så varm i själen. Jag är så glad att ha hittat en del av min familj och släkt, det betyder så mycket! Det är en av de bra saker som 2009 gett mig! TACK! :)

Bilden på mamma smärtade i mig, så klart. Hon var så liten, hon led så mycket. Hon fyllde år den dagen bilden togs. Hon fyllde 46 år, och det var hennes sista födeledag. Hon låg i Umeå. Hon fick ett rött nattlinne, mängder av blommor. Av mig fick hon ett silverhalsband. Hon tynade bort, och sista veckan blev hon flyttad till Sollefteå. Jag var så ung, i min enfald trodde jag att det skulle bli bra. Min mamma kunde inte dö, nej, hon skulle bli frisk. Jag glömmer aldrig hur vansinnigt chockad jag blev när jag gick in i rummet och såg henne, för jag hade inte sett henne på några veckor och mycket hade hänt.. det var inget kvar av henne. Det var inte min mor som låg där, det var ett skal. Jag tittade vantroget på min pappa som satt vid hennes sida. Han såg så fruktansvärt ledsen ut, men det fanns inget att göra för att lindra min smärta. Det gick inte lägre att skydda sin yngsta dotter mot sanningen, mamma skulle dö. Han lät mig veta det i det ögonblicket, helt utan ord. En egenskap jag och min far hade, det behövdes inte alltid uttalas i ord.

Jag sprang ut ur rummet, flydde för att finna liv, syre, nåt som kunde få mig att hitta verkligheten igen. Utanför dörren sjönk jag ner på golvet, sittande mot väggen - chockad och fråntagen min ungdom i ett slag. Kanske låter dramatiskt, men det var just det det var. Dittills hade jag levat i tron att allt skulle ordna sig, för mamma var så stark och ville verkligen leva. Men det finns en gräns, hur väl man än kämpar. En vecka senare vaknade hon plötsligt upp ur morfinruset, märkligt klar och bad min pappa ta fram hennes finkläder - för nu kom morfar för att hämta henne... Och det gjorde han nog. Det tror jag. På samma sätt som mamma hämtade pappa, när han gick över på andra sidan. 

Det blev många minnen, som rann ut här. Men så är det, man vet aldrig var en text slutar när den väl har börjat.

Jag är tacksam för att min mor hann lära mig en massa om livet, under mina 16 år tillsammans med henne. Hon lärde mig rätt och fel, ödmjukhet och att inte ta saker för givna. Att det viktiga är inte hur mycket pengar man har, utan att man är glad och nöjd med det man har. Att man kommer alltid vara fattig om man inte är snäll och tacksam, visar kärlek. Så, hellre 16 år med just min mamma - än ett helt liv med någon som inte var hon :)


Nu ska jag kika på ett avsnitt av weeds innan jag släcker mina gröna :)

Sov gott, vänner! *kramar*



3 kommentarer

Nostalgisk

Suttit och kikat på gamla bilder i datorn, hittat både de som ger lite jobbiga minnen men mest bara bilder som får mig att le. Den jag fotar mest är förstås Tindra, som ni som följer min blogg redan är ganska medveten om ;)

Valt ut en del av dem som får mig att dra lite på munnen, eller minnas ett speciellt ögonblick av glädje...





Min älskade (om än stundvis jä**igt jobbiga) Melvin. I över 10 år har han delat mitt liv (soffa och säng), vi har en del roliga minnen. Starkaste är nog när han fastnade i en plastpåse med bakdelen och blev rädd, sprang som en dåre fram och tillbaka i lägenheter (det var i Sollefteå, då var han nog bara ett år). Det slutade med att han bajsade på sig i påsen, och jag hade stora bekymmer att få honom UR påsen och sen duscha honom. Jag skrattade och höll på att kräkas - samtidigt! Han hatade mig i flera dagar sen. En annan sak jag minns är när han rev ner min tandborste i sin kattlåda och grävde ÖVER den! Melvin, han är bara bäst! :D




En bild som får mig att minnas en tripp till höga kusten för två somrar sen.. det var varmt den dagen, helt ljuvligt skönt att få stanna och äta glass... gillar bilden, den står för att vara på väg någonstans, stanna upp och njuta lite...






En väldigt skön känsla att få gränsla 1300 kubik, vilket framgår av mitt leende va? ;)






En suddig bild, inte så bra alls, men jag gillar den. Den behöver inte några ord heller :)






Sommar, sol och fula brillor - men med en vacker hund ;)





Sommar och sol, och de bästa vänner som finns *älskar er* Mi's och My. Utan er vore jag ingenting!

(Därmed inte sagt att det finns fler vänner och personer som jag saknar och älskar *ler*)

Det känns att jag suttit lite för länge här nu, axeln och nacken klagar.... dags att stänga ner och krypa i säng... Hoppas att det är mildare i morgon, för idag har det legat runt -25 hela dagen. Det är groteskt! Vill ha varmt och skönt!! Mera sol och värme!! :)

Jaja, vad är väl en bal... ;)

Sov gott, folk och fä!








1 kommentar