Nannis bloggar

sorglig syn

I morse pallrade jag mig ut med Tindra, efter en särdeles sömnlös natt på grund av ännu mera smärta i mina händer. Det är senorna, ingen tvekan om det. Strålar till armbågarna nu när jag skriver, å ja, annars också. Åt helvete är det! *mycket pengar i svordomsboken*

En sorglig syn måste det ha varit. Jag drog kopplet runt magen för att avlasta händerna, när vi traskade iväg - jag och bananen. Det innebar att det blev rätt kort koppel för henne, så när det var dags att klubba (skita, kröka en mäla, bajsa - välj själv) så skulle jag släppa efter kopplet så hon kunde få lite privat - för när Tindra ska klubba så måste hon alltid gå LITE längre än kopplet räcker. Nu hann jag inte riktigt vara med så jag grep kopplet just som hon drog iväg, med följden att knuten på läderkopplet löpte genom min hand.. Det gjorde så fasansfullt ONT att jag började lipa. Så där står jag, ska ta upp klubbet med en klubbpåse med dödskallar på - lipandes medan det kommer folk som på väg till bussen.

Ja, det är tur att man har humor. Annars har man hängt i snaran för länge sen! Ska man behöva ha så här ONT?! =(

Jag saknar min kära så in i h-vete! Vill bara krypa in i hans famn och stortjuta lite, bli kramad och ompysslad tills jag kan le igen... för det vet jag att han kan få mig att göra.. det är det som är kärlek :)

Han är och köper en hoj nu, annars har han redan varit här. Tröttnat på HD (eller nej, men vill ha både det ena och det andra) och ska nu köpa min drömcykel - helt otroligt häftigt att vi har samma smak där i af ;) En grymt vacker Hayabusa av 2008 års modell - med allt extra. Smaskens det ;)

Tillbaka till soffan och alvedonburken.....