Nannis bloggar

Bara tanken på att ta mig an året som gått i text gör mig matt. Att fingrarna ska orka med en så lång text betvivlar jag... inte efter allt skrivande med tentan. Den är i af inlämnad nu.

2010............

Jag inledde året tillsammans med mitt livs stora kärlek, som jag mest troligt är född att älska - men som det ser ut, inte kan leva med. Vi är som syd och nord, varandras motpoler som trots det ständigt försökt trotsa oddsen för att återfinna varann... för att åter inse att det inte funkar. Det är sorgligt. Ibland vet jag inte om det är det där som är kärlek, eller om det är dess raka motsats. Jag kan lära mig leva utan honom, det vet jag, jag har gjort det förr. Men jag kommer aldrig glömma honom, han har funnits där sen jag var tonåring så jag vet... Jag säger detta helt utan bitterhet nu, misstolka mig inte.. jag sitter inte och är bitter över det. Både han och jag kommer att hitta det vi behöver.. det är jag säker på.

I februari åkte jag på en matförgiftning som skulle förändra mitt liv, inte den i sig men vad den gjorde med mitt immunförsvar - eftersom att det började angripa sig själv som en förlängning av det. En middag med indiska och en månad senare var leder och senor i fötter och händer inflammerade och jag blev helt sängliggande en period. Reaktiv artrit. Men värken har suttit i mer eller mindre sen dess, även om jag en period varit mycket bättre. Det tog om efter cryptosporidium-parasiten i november/december.

I mars/april försökte jag ändå uppfylla min dröm, att komma upp på två hjul. Jag tog mig upp, och jag har lärt mig köra riktigt bra. Om jag får säga det själv *s* Efter en massa "misslyckande" och tappade av hojar runt hela stan, tack och lov inte min egen ;) Men tyvärr satte händerna och värken käppar i hjulet för att ta mig hela vägen... då kopplingshanden är den som är mest inflammerad är det omöjligt att genomföra konbanan. Så vi får se, om jag lägger det på is helt, eller om jag försöker klara det nästa sommar. Det beror på hur det går med händerna...

Umeå lyckades hitta ett sätt att lindra min smärta i nacken under våren, vilket var en befrielse! Efter att ha haft lock för örat och ett enormt tryck i bakhuvudet i över ett år, nästan två, så hittade Johan en lösning med att sätta kortison i muskelfäste och nerver i nacken. Jag GRÄT av lycka att slippa smärtan och obehaget. Makalöst.

Sen blev jag påkörd igen i september, och fick en ny whiplash. Heja.

Min födelsedag det här året slutade också i katastrof, då jag åkte med bakhuvudet i golvet med en smäll. Botten.

Under året som gått har jag varit på två konserter som jag inte kommer att glömma i första taget. Den första var mina älskade Iron Maiden som jag såg för tredje gången, denna gång med mycket lera *S* Andra gången var efter en behandling i Umeå, då Danne hämtade mig där och vi åkte hela vägen till Stockholm. Det var en magisk kväll.. både sällskapet och mannen på scenen - Ozzy! Aldrig kommer jag att glömma det.

Dagen efter var jag hemma i stan och såg Gardell, helt knäckt i nacken igen men glad över att ha gjort det jag gjort. Fick åka tillbaka till Umeå för ny behandling sen ;)

En av årets bästa dagar, förutom de musikaliska upplevelserna, var en fin höstdag i september då jag fick vara ute och köra hoj en hel dag med två goda, mycket goda, vänner. En sån dag man minns. Att en så "enkel" sak kan vara nåt man minns mest? Det var frihet, glädje, och så klart.. jag fick ha min bandit mellan benen en hel dag *s*

Jag hittade nya vänner genom kyrkan, det var en glädje och tröstande.

Sen har året avslutats med ännu mera värk.. då skiten tagit om på grund av parasiter i vattnet.

Så, inget vidare år så här sammantaget. Det innebär å andra sidan, att nästa år bara kan bli bättre?! ;)

Jag är hoppfull. Jag vet att det kommer att ordna sig. Jag har tilltro till min egen styrka, och andras godhet och livet i sig självt. Det måste bli bra.

Så, till er alla och mig själv... önskar jag oss.. ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR! :)


KRAM