Då var det kvällen!

Vilken dag.

Mest ringt och försökt ordna, ordna sånt jag sagt att jag inte orkar ordna nåt mer. Men om jag inte ordnar så tar det mer energi (tankar på) än om jag gör det. I af gör ett sista försök att verkligen ORDNA. Slå näven i bordet både åt kommun och landsting - samordna er för f*n och gör nåt! Jag är ju ändå... rehabvetare och är det nåt de har BANKAT in i skallen på oss under åren på universitetet är det; SAMORDNING. INDIVIDEN I CENTRUM, RESURSMOBILISERING.

Idag fick jag nog. Ist för att slita med det själv så lämnar jag över ansvaret. Jag ställer krav, nu får "samhället" ta över och visa vad dessa ord har för vikt i realiteten. För vården finns, men frågan är hur man når dit för att ta del av den. Den som verkligen behöver den verkar inte få den...

Frågan jag kan ställa mig nu är; Hur går det för de som INTE har ett kontaktnät som stöttar och försöker finna vägar till hjälp? De som inte fångas upp utan faller. De som inte kan skrika högt... eller har nån som gör det för dem. Ja, nog om detta.

Kollat genom fårrden ikväll, inför besiktning nästa vecka. Det verkar inte var nåt "slarvfel" i af, lampor etc funkar. Får hålla en tumme att den tar sig igenom utan ombesiktning på nåt. Man vet ju aldrig..

Nu är det dags för sängen. Ska bli grymt skönt! Har haft grymt med värk i ett par dagar nu, värst så långt i vinter... vädret som ställer till det. Blåst och snö.. fy.

Sov gott, vänner! :)

#1 - - Ihlona:

Förstår dig syster! Men jag förstår inte hur kommuner funkar i det fallet. Hur man än ber om hjälp i såna situationer så brukar dom sällan göra nåt trots att dom går ut i tidningar (här i iaf) och säger att man ska kontakta dom om man behöver hjälp och är orolig. Älskar dig gumman