En vecka...

... går så himla fort, nu är det torsdag igen!? Fattar inte var tiden tar vägen.

Nu är det inte ens en månad tills uppsatsen ska lämnas in, vilket är en vecka innan vi ska gå upp med den. Det känns lite ångestframkallande!!! Beror på vem som blir examinator.. det känns gruvigt. Fick höra en skräckhistoria igår om en P.M som examinerar på vårat program.. och vet redan sen förut om en som vi INTE vill ha... Å... Det är dom två personer jag verkligen hoppas inte blir den som ska examinerar oss. De har fått otaliga elever att gråta =/ Att det ska vara så....? Det blev tuffare sen "vi" blev universitetet, men ändå. Sjukt tycker jag. Inte konstigt att man bävar!

Idag ska vi träffa handledaren, får se vad han säger. Känns som att vi är på rätt spår i af :)

Det är snabba veckor nu, tiden räcker inte till. Mentorskap, värmestugan, gymmet, hunden och skolan. Mer hinner man inte, nån maskin tvätt och så mellan varven men i övrigt är det inte mycket som händer. Igår tog vi oss tiden att bege oss ut på årets första hojtur. Det var lite kyligt, men skönt att få åka lite :)


Dags för prom! Ha en fin dag :)

KRAM!

0 kommentarer

Nytt under solen

I skrivande stund sitter jag ute med laptopen, just ätit frukost och löst korsord i lugn och ro. Nu vaknar byn till liv där nere, någon använder röjsåg och här uppe körs en kompressor igång. Dagen vaknar, och solen värmer gott från en blå himmel. Livet är härligt :)

Tänk, bara för några månader sen gick jag med en klump av oro i magen, då det alltid fanns nåt att oroa sig för. Numera finns det ingen oro, och dyker det upp nåt så är det ändå inte på samma sätt... det finns en vetskap om att det ordnar sig, visst är det underbart!

Måste berätta att jag tog beslutet att avboka tiden (igen) för Wilma, då jag känner att det är inte rätt mot henne att avliva henne innan hon ens har några problem av tumören. Hon är ju glad, äter som hon ska, leker (??!!) och är kelig och sover. Som en katt ska med andra ord ;) Så jag avvaktar tills jag märker att hon känner av det. Känns rätt så.

I torsdags åkte till upp till "ranchen" för att fira påsk i lugn och ro. Fredagen blev det dock lite mer äventyr än vad vi hade tänk oss *s* M's pappa har en gammal fyrhjulsdriven bil som används vid älgjakt å så, vilken vi brukar låna för att åka i omgivningarna om vi ska leta efter vilt. Så vi drog iväg upp mot fjället, och fick se en älg först. Den hade inte vinden åt "rätt håll" för att känna sig hotad av oss, så den stannade ett par hundra meter från oss och stod länge och tittade på oss. Vi stängde av bilen och tittade tills den tröttnade och begav sig neröver skogen. Vi fortsatte. Då försvann plötsligt vägen under oss! Poff! Så stod skrutten på underredet, och det som såg ut att vara en fin grusväg förvandlades snabbt till ren lera. Makalöst. Vi (killarna) slet och drog med att försöka få nåt under hjulen så den kunde få fäste men inget funkade. Det var som kvicksand.

Klockan var halv nio när vi begav oss, så snart föll mörkret. Jag får känslan av att nu är det inte vi som tittar på djuren längre, nu är det dom som tittar på oss... just som jag tänkt tanken ser jag en svart skugga som rör sig snabbt över den öppna ytan ner mot en skogsdunge - ca 150 meter från där vi står! Tänker först.... älg? Nej, den var för låg och rörde sig inte alls som en älg... ja. Just det. En björn! Det som vi alltid har haft som dröm att få se i den vilda...! Men inte när vi står strandsatta med en bil i leran i mörkret. När jag ser mig omkring på marken upptäcker jag att det är fullt av björnspår just där jag står också. Vi blir faktiskt inte rädda, men jag känner att det är inte så trevligt att vända ryggen till där han gått, utan jag vill gärna ha koll och jag vill heller inte GÅ HEM en mil genom skogen där vi just sett en björn!

M´s ringer sin bror som är i byn, men han är som vanligt en stor egoistisk skithög (ja, så är det helt enkelt, inget att skräda sina ord om) och säger att nej "det blir inte idag" när vi frågar om han kan hämta oss, för bilen kan vi ju låta vara tills det blivit ljust. Idiot. Hade det varit min bror hade jag sagt upp bekantskapen. Speciellt då han alltid ska ha hjälp gratis och direkt. Men Magnus ringer en bekant i byn som genast kommer och hämtar upp oss. Vi stannar och tittar på spåren vid vägen där jag sett björnen vilket bekräftar att det var en björn.. De är så hjälpsamma att de dessutom hjälper oss att hämta bilen dagen efter med sin fyrhjulsdrivna bil. Tack för att det finns hjälpsamma människor :)








På påskaftonen kom Magnus mamma, styvpappa och syster med familj upp. Det blev en trevlig dag ute i solen med god mat, fika och umgänge :)



Så nu är det söndag, å vad härligt.. nu har röjsågen tystnat och fåglarna är det enda som hörs.

Fick ett påskägg med ett kärleksbrev... min kära.. han vill ge mig att par skor som jag stod och tittade på sist vi var på stan men jag tyckte att det var för dyrt. Så go han är! Så på tisdag får det bli en tur på stan och se om det finns kvar några som passar, så snällt! :)

Livet. Det är så skönt, och så enkelt.

Nu ska jag hämta mera kaffe och fortsätta med mitt korsord ;)

KRAM


5 kommentarer

Tankeställare

Efter laserbehandling idag så åkte jag till värmestugan där jag är volontär en dag i veckan.

Fick mig en ordentlig tankeställare. Pratade med en kille som inte har nåt hem, ingenstans att ta vägen när värmestugan stänger klockan 19. Senaste dagarna hade "snuten" slängt in honom i fyllecellen. Han var fundersam över var mackorna en av tjejerna hade gjort åt honom igår tog vägen, de måste poliserna ha slängt... Han undrade vad jag gjorde där. Jag är volontär, berättade jag. "Men.. du får inte betalt för att vara här med oss...? Då måste du vara en av dom få som bryr sig om oss fylleskallar.. dom flesta önskar att vi söp ihjäl oss.. Jag blir så rörd, att det finns såna som bryr sig" Hans ögon tårades.

Sen berättade han om en händelse för 20 år sen, när han bodde i Sundsvall. Då var han 30 år och även då bostadslös och sov i en trappuppgång. Han mindes om en äldre dam som kom och gav honom ett glas mjölk och smörgåsar en gång när han sov i en trappuppgång "Sånt kommer man ihåg" sa han.. Han var orolig för hur det ska bli sen. Om dom ska stänga värmestugan helt, som ligger på förslag hos kommunen.

Mitt hjärta blöder.

Vi har det förbannat bra.


Vi som har ett hem.






2 kommentarer