Avbokat

Bägge tider avbokade, det GÅR inte.

Fick rådet av djursjukan att när jag bestämt mig att det är dags, så ta en tid samma dag eller dagen efter, så slipper man detta grubblande.. att boka en tid en vecka innan så hinner man tänka och ändra sig hundra gånger om. Sant. Det är precis så jag har gjort nu, och kommit fram till att jag inte fixar det.

Wilma är för "pigg" och är helt opåverkad av sina tumörer. Har hon varit påverkad har jag kunnat resonera att det är för hennes bästa, så klart vill jag inte att hon ska lida.

Jag är velig ja.
Skulle vara enklare om man inte hade ett hjärta.


#1 - - Gunsan:

Gu va svåra beslut... :(

Det var fruktansvärt då jag var tvungen att avliva min blandis-hund Vilma för två år sen. Hemskt!

Men hon blev jättesjuk, fort gick det. Njurarna tog henne.

Katten I-or, är uppväxt med Vilma deppade ihop, tog över att halvår innan han gav upp letandet efter sitt promenadsällskap.



Efteråt....fick jag höra att om man ska avliva ett djur, så ska man ta med sig det andra djuret för de känner - att kompisen är borta. Då vet de, och behöver inte leta o sakna på samma sätt.



StyrkeKRAM till dig.

#2 - - Ewa:

Fy, vad jobbigt för dig! Kram och gos till djuren

#3 - - Nannis:

Å vilken sorglig historia Gunsan, fy. Lider verkligen med dig över hunden Vilma =( å lilla I-or. Jag ska ta ditt råd på allvar. Räcker det att dom får se sin kompis död, eller ska dom vara med när det händer tror du?



Jag har beställt två kistor, likadana till katterna (enormt fina). Tänker begrava dom på "ranchen" - å då får förstås Tindra vara med och se när vi gör det. Stora varma kramar tillbaka!



Ewa, ja det är verkligen skitjobbigt att vara så här velig.. jag sliter ont, men jag måste lyssna på mitt hjärta. KRAM till dig!!



#4 - - Budda:

När det blir aktuellt så ´bara gör det´ och berätta efteråt, kanske du inte får dåligt samvete i samma utsträckning eller känner press/ att du måste förklara dig.

Det är ju inte enbart tumörerna som är orsaken men glad blev jag att hon får sommaren. Jag älskar det fotot jag fick på dem båda häromdagen. Tittade på det i dag.<3

Jag minns en person vars blogg jag besökte väldigt flitigt förr. Hon skrev ut när hennes djur skulle avlivas och jag var förstörd, ville åka dit och rädda djuret. Så tänker jag inte nu (även om jag kan bli ledsen om jag läser sådant) efter att ha följt våra fina in i döden.Jag har sett hur det går till.



I dag har jag varit i nya fina djuraffären och köpt jordnötter med skal, papegojblandning till killarna och marsvinsblandning till tjejerna. Ett stort tuggben till schäfern på arbetet. Djur är fina. <3



Kram.

#5 - - Nannis:

Helt sant Tina, det är så jag kommer att göra också - tänkte samma sak igår eftersom det känns så jobbigt att "förklara mig" om varför.



Du har hittat mycket gott till dina djurvänner, det blir glada svansar och magar då :)



kram!

#6 - - lovisa:

vilken fin header :)

#7 - - Kicki:

När vi (Per och jag) var tvungna att låta Simon somna in, så tog vi ju med honom hem i buren sedan och innan vi begravde honom i trädgården så fick både Oscar, Kissepojken och Tessie lukta på honom... tror att det hjälpte dem förstå att han var borta.



Att jag sen satt med Simon i famnen minst en timme i soffan, och bara ville ge HLR för att få tillbaka honom, det är en annan sak... saknar honom än, och det har gått 8 år nu :(



Det kommer aldrig att vara ett lätt beslut, oavsett om djuret är sjukt eller inte, så jag förstår så väl att du "velar". Ibland undrar man varför i hela friden man utsätter sig för det, och varför man ens skaffar husdjur.. för det gör så ont när dagen kommer.

Men jag antar att all den glädje som de tillför i livet kompenserar, även om det just DÅ inte finns något som får en att se det.



Kramis