Gnäll

Borde inte sitta här och skriva nu, då händerna är som värkande klumpar med vassa knivar till fingrar - hettar av inflammerade senfästen/led/senskidor. Hurra.... not =( Men ibland plågar man kroppen för att lindra själen...
 
Höstens ankomst gör sig mer och mer påmind i min kropp, och nu finns det inte mycket lindring att få. Laser. Alvedon och diklofenak (låter bli det i största möjliga mån också) - men snart är det senaste också dags att utestluta. Sista tre månaderna är allt antiinflammatoriskt förbjudet då det inte är bra för bebis. Så det är bara att härda ut. Hade hoppats att hormonerna skulle kicka in och ta bort smärtan, som den gjorde första gången jag var gravid (blev helt värkfri då!) men det verkar inte ska vara så denna gång.
 
Igår hade jag en satanisk hjärtklappning igen, satt i ungefär ett dygn. Pulsen är hög men blodtrycket är lågt, lite otäckt. Men barnmorskan säger att det är normalt. Bebis kan ligga så den trycker på pulsåder, och den ökade blodmängden gör att hjärtat måste jobba hårt. Det vanligaste är högt blodtryck, men här är det tvärtom. Skumt. Men det känns att hjärtat måste kämpa på hårt, "nyper" till ibland och det slår HÅRT. Ligga gör det ännu värre, då ökar trycket. Så man får palla upp sig med kuddar och stöka på.. men det är bättre idag, peppar peppar :)
 
Mycket gnäll va? ;) En gravid reumatiker med trasig nacke FÅR klaga. Så det så.
 
Mitt i all smärta och elände så finns alltid glädjen över den lilla knodden i min mage.. Tittar på bilderna och ler.. längtar.... undrar.. hur är den? Är h*n lik mig, eller Magnus? Är den busig? Kommer den få Magnus fina blå ögon eller mina ovanligt melerade gröna? Ingenting spelar nån roll, bara h*n blir frisk och får må bra :)
 
Nej, nu pallar inte händerna mer för denna gång.
 
Ha en fin dag :)
kramar