Att känna att man lever

Det är så lätt att ta livet, och allt som man har i det, för givet.


Att må dåligt över småsaker, bli arg och irriterad över sånt som egentligen lika gärna skulle kunna passera utan att man la så mycket energi på det. Men när man är mitt i allt, och inte lyfter blicken över det man står i - så är det SÅ enkelt att gräva ner sig just där.

Men plötsligt händer det nåt som får dig att lyfta blicken, och plötsligt ser du livet ur en helt annan vinkel. Vad spelar småsaker då för roll? Ingen som helst. Igår fick en vän ett dödsbud, en av hans vänner hade dött. Ingen som jag känner, det är inte så.. Men att höra ens bästa vän så ledsen, och att ställas inför att en människas liv kan ta slut bara så där.. Enda dagen är personen på arbetet, allt är som vanligt.. nästan dag kommer han inte - han är bara... död, borta. Det händer nåt i en när man får höra såna saker, för man inser inte bara sin egen dödlighet utan även ens omgivnings. Och man förstår att det verkligen är så - man ska ta tillvara på det liv man har.

För även om det inbegriger problem - smärta (vare sig psykisk eller fysisk) så har man i alla fall livet i behåll. Och det största av allt - så länge man lever har man (i de allra flesta fall) en möjlighet att göra saker på ett annat, bättre sätt. Det är aldrig för sent att ändra det man inte är nöjd med!

Idag är det lördag, och jag njuter i fulla drag av att vara ledig. Det har varit lite mycket jobb ett tag, så det behövs verkligen vila på helgen! Tänkta ta min kära med och åka ner på stan en sväng. En tur in på bibban också, det är så mysigt på lördagar att strosa omkring bland lukten av böcker... mysa ner sig med en tidning i nån härlig fotölj. Gå in i deckarrummet och uppslukas av en massa spänning. Tror att vi tar en sväng in på nåt mysigt fik sen, njuter av varann och nån god bulle ;) Fantastiska lördag!

Ha det gott - och NJUT av livet!