Vilken vecka

Äntligen fredag.
Fått en nerv i kläm i ryggen, det har varit ett tag nu men sen förra veckan har det suttit i konstant och blivit värre. Yttrar sig genom att det gör satansiskt ont vid hjärtat, revbenen där. Varit till sjukgymnast och blivit "bruten" men tyvärr släppte det icke. Däremot satt det mycket skumt där, och han fick i alla fall lös bröstkorgen! Så det blev lättare att andas. Det var på måndagen.

På tisdagnatt fick jag världens kräksjuka! Spydde som en liten gris (kräks grisar mycket?) och hur lätt var det med gravidmage och nack/rygg? Inte alls lätt. Suck. Jaja - magsjuka går i af över fort, en tröst. Så igår var jag iväg och jobbade, efter en dag på soffan!

Var till BM i går också, lyssnade på bäbis och mätte/tog prover/tryck. Allt var så bra det bara kunde - skönt! :-)

Trött idag, säkert både av värk av nerven, händerna lite sämre också och sviter efter magen. Så idag blir det lugnt.. Lite hemmajobb bara, annars prom, hemmastök i liten omfattning - och vila! :-)

Kram!!

0 kommentarer

En fars dag

Så var det fars dag igen.
Ännu en utan att få uppvakta min älskade pappa, mer än med tankar och tända ljus.
 
 
Tänk att åren kan gå, men ändå känns personen så högst levande? Död, ja - men inte borta. Så länge han lever i mitt minne så finns han. Jag gråter sällan av saknad efter honom och mamma längre, även om det så klart händer då och då. Oftast minns jag dom med ett leende. Saknaden har blivit en del av mig - inte så smärtsam och öronbedövande som i början.
 
Det är skönt att kunna minnas utan huggande smärta.
 
Minnas med värme.
Minnas med kärlek.
Ödmjuk över livet och döden.
 
Minns hur pappa älskade allt som hade med paket att göra, både att ge - men framför allt att få! Han gnuggade händerna av förväntan, som ett barn. Nåt han aldrig växte ifrån, sötaste pappa! Därför var alla högtider med paket roliga, för han uppskattade verkligen att få grejer ;)
 
Saknar dig pappa, idag lite mer än alla andra dagar.
Du finns alltid med mig, all tid. 
Tänder ett ljus för dig, och ett ljus för älskade mamma.
Glad att ni är tillsammans - det är en tröst för mig i min saknad!
 
 
 
 
Kram!
 
 
 
1 kommentar

Skrivlusta

Idag känner jag för att skriva ett långt inlägg om några saker jag tänker på, men tyvärr är mina händer inte de bästa idag. Blåser storm här, och det påverkar min värk mycket negativt. Liksom lågtryck. Jag borde bo i ett konstant högtryck med värme!!
 
Igår började föräldragruppen, det var tyvärr stort bortfall - men vi fick i alla fall en del info av en barnmorska om vad det ska handla om de kommande veckorna. Tycker att det mesta var bra. Även om jag lite i efterhand kan tycka mig se en del pekpinnar som har lite väl mycket moral över sig. Jag vet inte. Jag är ju en kritiker, vill gärna bilda min egen uppfattning och inte köpa vad som helst. De har erfarehet, självklart ska man lyssna - men. Det finns men. Som när man kommer in på det här med att amma. Som för mig väcker mycket tankar och funderingar - pga orsaker jag snart ska komma till. De säger att det finns bra ersättningar,, MEN jag tycker mig höra mellan raderna att det egentligen bara finns EN enda sak att göra när bebisen kommer - AMMA utav bara fan! Det är kvinnans stora uppgift. Mannen kan komma hem från jobbet på kvällen och avlösa mamman som en mjölkfri zon bara. Det är bra att han finns. Då i alla fall.
 
Ja. Visst är det bra att amma, om man kan. MEN ska det vara till vilken pris som helst? Nä.. Kanske inte. Jag pratade med läkaren på reumatologen igår också, för att planera medicinering efter förlossning. Tyvärr är det så att jag får inte äta några mediciner alls om jag ska amma. Och tyvärr är det så att de allra flesta med autoimmuna sjukdomar åker på ett rejält skov efter en förlossning/avslutad graviditet (jo tack, jag hade ett efter missfallet också!). Så jag måste välja, medicin eller amma?!
 
Det blir cellgift jag får testa, det blev i alla fall bestämt igår. Så valet är mitt, direkt efter förlossningen kan jag dra igång behandlingen - eller välja att amma. Inte så lätt - mest för att det dåliga samvetet gör sig talande. Är jag en sämre mamma om jag inte ens försöker amma ett par veckor, och låter barnet få det viktigaste i bröstmjölken? Läste ett häfte vi fick med från BM; sugen på livet. Där framstår bröstmjölk som det enda vettiga - samtidigt som det framställs som enormt tekniskt svårt. Så man undrar då, är det ens nån mening att testa och dra igång produktionen - för att sen kanske inte lyckas och sluta efter två veckor?? Äh. Jag vet inte. Men det känns inte så.
 
Ska jag dessutom bli lika dålig som sist då kommer jag inte kunnat ta hand om varken mig själv eller barnet. Minns med bävan hur dålig jag var.. Grät dygnet runt, så ont har jag aldrig haft. Kunde inte gå uppför trappan utan Magnus stöd, ner för trappan - (fick sitta på rumpan och ta ett steg i taget, för fötterna och ena knät för så fullt i inflammationer), ta mig ur sängen själv, laga mat eller nåt hemma. Magnus fick göra allt. Inklusive övertala mig om att jag inte skulle dö av smärta... HEMSKT. Ta hand om ett barn för att amma om det blir så...? Lär inte funka va? ;)
 
Nä, dags att sätta fart - och vila mina händer lite! Ska på laser i eftermiddag, får hoppas det hjälper.
 
KRAM på er!!
 
 
2 kommentarer