Nannis bloggar

Så var det fars dag igen.

Ännu en utan att få uppvakta min älskade pappa, mer än med tankar och tända ljus.

 

 

Tänk att åren kan gå, men ändå känns personen så högst levande? Död, ja - men inte borta. Så länge han lever i mitt minne så finns han. Jag gråter sällan av saknad efter honom och mamma längre, även om det så klart händer då och då. Oftast minns jag dom med ett leende. Saknaden har blivit en del av mig - inte så smärtsam och öronbedövande som i början.

 

Det är skönt att kunna minnas utan huggande smärta.

 

Minnas med värme.
Minnas med kärlek.

Ödmjuk över livet och döden.

 

Minns hur pappa älskade allt som hade med paket att göra, både att ge - men framför allt att få! Han gnuggade händerna av förväntan, som ett barn. Nåt han aldrig växte ifrån, sötaste pappa! Därför var alla högtider med paket roliga, för han uppskattade verkligen att få grejer ;)

 

Saknar dig pappa, idag lite mer än alla andra dagar.

Du finns alltid med mig, all tid. 

Tänder ett ljus för dig, och ett ljus för älskade mamma.

Glad att ni är tillsammans - det är en tröst för mig i min saknad!