Olyckskorpar

Jag kan inte låta bli.
 
Jag måste skriva ett litet "brev" till de olyckskorpar som kraxade när jag berättade att jag var gravid. Detta är till Er!
 
Ni sa att min kropp kanske inte kunde behålla en graviditet efter mitt missfall, för att det kanske var för att jag har reumatism och värk. Ni sa att om den gjorde det så skulle jag kanske inte klara av att vara gravid - eftersom att jag har värk och reumatism... Att jag utsatte min kropp för onödig påfrestning och lidande.
 
Ni sa att om jag klarade av att bli gravid, om kroppen behöll det så skulle det bli problem att föda barnet.
 
Ni sa att om allt det där fungerade, så skulle jag kanske inte klara av att ta hand om barnet. För att jag har så mycket värk...
 
Jag säger... era förbannat negativa människor!
 
Jag hade inga som helst problem att bli gravid. Tvärtom.
Jag hade inga som helst problem att vara gravid - tvärtom, jag mådde väldigt bra.
Jag hade inga problem att få kejsarsnitt, och det gick väldigt bra - jag hade knappt ont! (härdad!)
Jag kan ta hand om min underbara son, även om jag har värk.
Dessutom har min son en fantastisk pappa också.
 
Nu har jag mycket värk, men bara ett leende från Hugo är bättre än alla opiater i världen! (tur det eftersom att jag vägrar äta sånt!) Då orkar jag mer än jag någonsin gjort förut.
 
För hans skull klarar jag av precis vad som helst.
 
Så nu kan ni sluta kraxa.
Ta och titta på era egna liv nu istället, och bry er mer i vad ni kan och inte kan.
Jag klarar mig bra - oroa er inte för det..
 
 
 
 
1 kommentar

Lyckans minut

Lyckans minut -  av Erik Lindorm
 
Är det sant att jag håller ett barn på min arm,
och ser mig själv i dess blick,
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick.
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever, på jorden jag står,
men var har jag varit förut.
Jag väntade visst i miljoner år,
på denna enda minut.
 
 
 
 
<3
 
Nog är det så.. jag har väntat en miljon år på denna minut.
Kärleken har inte några gränser när jag ser på Hugo,
hur trött jag än är så får han mig att le och blir varm i hjärtat.
Må bra.  
 
Lycka
 
<3
 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Min syster

Ikväll har jag fått goda besked, min syster ringde och berättade att hennes läkare hade ringt och berättat att hennes prover är bättre. Värdet på de vita blodkropparna har gått ner - hon svarar på cellgiftsbehandlingen. Ja! Det är så underbart att jag vet inte om jag ska skratta eller gråta - av lättnad kan jag göra bägge delarna.
 
Älskade syster.
Min stora förebild i livet. Hon som klarat upp de svåraste situationer och alltid gått stark genom de vildaste stormar. Många gånger har jag undrat hur hon gör, men hon är som en katt - har nio liv och landar alltid på fötterna.
 
Fast ibland önskar jag att hon kunde lära sig varva ner, sätta sig och bara vara ibland - andas och känna lugnet. Inte alltid vara på språng. Släppa kravet på att vara duktig och fixa allt på egen hand. Låta andra dra det tunga lasset ibland. Det hjälper inte att bli arg och försöka banka in i skallen på henne att TA DET LUGNT NU! Fast hon har fått leukemi så har hon inte varvat ner (mer än under cellgiftsbehandlingen, då illamåendet och yrsel TVINGADE ner henne på en stol då och då) - nej då. Tjurskalle. Men det ligger i släkten...
 
Tycker att vår familj har kämpat nog mot cancer, det får faktiskt vara nog nu! Så nu håller vi tummar och ber till Gud att behandlingen fortsätter gå bra, även om hon inte blir av med leukemin så ska det vara av en sån art att den ska gå och hålla i schack. På en bra nivå, med behandling. Om cellgiftet inte skulle funka så är plan B att hon får benmärg av mig, för det verkar som att vi har samma blodgruppering och att det ska fungera bra. Jag känner faktiskt på mig, och har gjort hela tiden, att det ska gå vägen. I mitt hjärta vet jag att hon är den som kommer fixa det här!
 
Allt blir bra! Vi har varann, för alltid. All tid.
 
Syster... för dig gör jag vad som helst... för att jag älskar dig!
 
 
 
 
 
Var rädd om varann, varje dag! <3
 
 
1 kommentar