Min man
I vår familj är det jag som är den förvirrade, som tappar bort saker och springer runt med panisk blick och letar mobiltelefonen, plånboken och nycklar. Har garanterat berättat om några såna eskapader här i bloggen.
Min man däremot, han är järnkoll. På ALLT. Han har nog aldrig tappat bort en sak i hela sitt liv.
Han är dessutom begåvad med ett otroligt stort tålamod, min man.
För ett tag sen utspelade sig följade i vårt hem;
Vi skulle iväg på BVC och jag kunde plötsligt (otippat) inte hitta min plånbok. Jag letade ÖVERALLT. Som alltid när man ska nånstans så är det knappt med tid, så Magnus kollade på klockan några gånger, medan jag galopperade runt med små rop "nej, den är BORTA!" och "jag måste ha glömt den på ICA igår" och liknande. Men så hittar jag den!! I ett fack i skötväskan, där den ALDRIG brukar vara. Magnus tittar på mig och säger med eftertryck på varje ord: - Vi kan inte ha det så här! Jag VEK mig av skratt, för det där var nog det närmaste "gräl" vi varit, och det mest upprörda jag sett att han blivit på mig! *skratt*
Igår var vi på kulremslagret eller vad det nu kan ha hetat, för att kolla vad de skulle ta för kullager till barnvagnens hjul, jag tycker att de glappar så mycket. Det visade sig att de skulle ha 450 spänn STYCK! Men behåll era lager ni! Så vi åkte förbi Barnens hus och köpte en ny vagn! Nä, skojar. Vi kollade hur de nya vagnarna kändes, och insåg att de ska nog glappa lite även som nya! Så ja, där sparade vi dom pengarna. Istället handlade vi en del annat bra att ha, som en resesäng till Hugo (ja, vem annars) att ha på ranchen och lite jox.
När vi kom hem skulle vi sätta tillbaka lagret i däcket, för vagnen används frekvent - både inne och ute. Då ser jag nåt som liknar panik i mannens ögon. Var la jag lagret?! Han kände genom alla tusen fickor på sina byxor (hade arbetsbrallor på sig) och utbrister: - Nej! Nu får jag panik! Jag HADE det i fickan!! Jag kunde se hur han tänker "450 spänn och det tar säkert 3 veckor att få hem det!" när han rusar ut till bilen för att leta. Efter 10 minuter kommer han in, med ett stort leende. Lagret hade ramlat ur hans ficka, så det låg under sätet.
Gissa min replik?
- Men Ä L S K L I N G... vi KAN inte ha det så här! ;)
Hahaha! Klockrent!