Dröm

I natt hade jag en så märklig dröm. Du vet en sån där som man inte kan återberätta, för med ord kan det aldrig bli samma sak - särskilt inte när det är dag och verkligheten ser annorlunda ut. Men ändå.
 
Jag drömde att jag skulle fira min födelsedag, och det var massor med folk bjudna. Alla vänner skulle komma, det var dukat för fest. Jag var glad, förväntansfull och såg fram emot festen men blev lite sen för jag var tvungen att åka hem (vi höll till i en lokal, ingen aning var) och hämta smink, för jag ville inte komma osminkad på festen (dold bakom en mask?). När jag väl kom dit så visade det sig att nästan alla stolar stod tomma. Vid ett bord satt det folk, en handfull. De som i verkliga livet är mina bästa vänner...
 
Mycket talande dröm, om än "läskig" för det var som en liten ögonöppnare.
 
 
0 kommentarer

Kämpat

Nu har jag KÄMPAT mig ner till den vikt jag hade innan jag blev med barn. Gick upp 20 kilo när jag väntade Hugo, så det var några kilon kan man lugnt säga! Inte varit enkelt heller...Jag började när Hugo var en månad. Jag försökte med LCHF först som jag ätit innan graviditeten men det har jag faktiskt aldrig lyckats gå ner med hjälp av. Inte nu heller, snarare började vågen ticka uppåt när jag körde det. Så istället valde jag den hårda, men enda (rätta mig om jag har fel) rätta vägen som verkligen funkar; se till att göra av med mer kalorier än jag stoppat i mig! Valde att hålla mig till kost med lågt GI, till största delen.
 
Första veckorna var tuffa! Jag var hungrig och sugen hela tiden. Räknade kalorier med hjälp av en app, och kunde lägga till extra kalorier (eller dra ifrån om man så vill) när jag gick promenader och tränade. Vilket jag gjort mycket... Lång promenad varje dag och styrketräning två gånger i veckan. Tappat runt 0,5 kg i veckan, sista tiden mera. Sen jag kom på att jag ätit för LITE kalorier och tog och åt mer en gång i veckan! Sen dess har det "rasat" ner rätt snabbt.
 
Formen är inte vad den var innan, det syns verkligen att jag varit gravid över magen - den är fortfarande degig... eftersom jag gjorde kejsarsnitt har jag inte fått/vågat köra så mycket direkta magövningar så det är inte så konstigt. Men nu kan man öka på, och styrketräningen ska jag öka på nu och se till att äta mer, sikta på att hålla vikten ett tag nu. Sen kanske gå ner mer, men huvudsaken är att få fason på kroppen. VÄGRAR HA BINGOVINGAR! haha... nog för att det är kul att tappa vikt, men det är ännu roligare att bygga muskler och se fast ut ;)
 
Jag är skitstolt över att inte kört några genvägar, inga operationer eller sånt - utan verkligen kämpat för att nå mitt mål! Så nu sätter jag nya mål och fortsätter kämpa.... utan genvägar! ;)
 
På tal om nåt annat... igår började jag med metoject, cellgift i sprutform. Hoppas det funkar bättre än tabletter... för nu är det ont igen! Det enda som sätter käppar i mina hjul - det är inte så lätt att träna när kroppen är som den är. Men. Det gör det till en ännu större utmaning!
 
 
Ha re kanin och trevlig helg!
1 kommentar

Löften

Löften är till för att hållas, så nu tänkte jag berätta "senaste" nytt från den här fronten som jag lovade igår ;)
 
Förra veckan var i det närmaste hysterisk. Hugos dop var i antågande och jag hade en massa stök med kroppen.. Cellgiftet bet inte riktigt på värken, och levervärdena för höga. Hur som helst. Vi bestämde oss i tisdags för att göra slag i saken; att gifta oss i samband med Hugos dop! Frågade Maria som skulle hålla i dopet (kompis och präst) om vad man behöver för papper etc, sen var det bara att köra! Ner på skattemyndigheten på onsdagen och fixade hindersprövningen (gjort på en kvart!) sen var jag till reumatolgen och lämnade prover 1030 - stack sen ner och fixade en klänning och minne till kameran och var tillbaka på reuma 11.15, så jag hann käka lunch också innan läkarbesöket kl 1130. Gör om det om ni kan! Haha!
 
På torsdagen träffade vi Maria i kyrkan för att gå igenom allt och på kvällen kom Monica (min barndomsvän och Hugos gudmor). Vi var iväg och handlade för fika till 37-40 personer. På fredag var det fullt ös.... gjorde röror till smörgåstårtor (vi gjorde två vanliga och en laktosfri), fixade blommor och sen stack vi till Brunflo församlingshem och dukade, satte ihop tårtorna och gjorde allt klart där. Marlene (vän, svägerska och Hugos andra gudmor) kom också dit en sväng och hjälpte till. Hem sent, kunde inte varva ner, trodde att kroppen skulle värka sönder.... sov inget....
 
Upp på lördag, stressade till Brunflo - lämnade Tindra till hennes "farmor och farfar", fixade mera blommor, och hämtade två prinsesstårtor sen fixade vi garneringen på smörgåstårtorna och ställde i ordning det sista. Sen kom familj och vänner och vi fick bråttom att fixa oss i ordning för dopet i pigkammaren i kyrkan! Magnus, Mats (vän och Hugos gudfar), Marlene, Monica och Hugo med barnvagn trängdes därinne.. lätt panik! Jag skulle läsa tackbönen på dopet, var så himla orolig att jag inte skulle komma ihåg den!
 
Det blev ett helt underbart dop! Maria gjorde det så fint, och alla vänner... familj.. helt perfekt. Syrran läste
Markus 10:13-16 - "Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem" och Marlene läste en egen text som hon hade skrivit till Hugo. När sen Robin (min systerson) sjöng en sång som han hade skrivit till Hugo då var det nog inte ett öga som var torrt! HELT MAKALÖST! Jag var så rörd.. och ja, jag kunde läsa upp tackbönen ;)
 
När dopet var klart så chockade vi alla med att gifta oss! Ingen hade fått veta nåt innan, utom faddrarna. Det kändes verkligen magiskt att få stå där, i den underbart vackra kyrkan och lova min älskade Magnus att ta honom till min man i nöd och lust, och vara honom trogen tills döden skiljer oss åt. Vi bytte ringar, min vigselring är min mormors vackra vigselring som jag har fått ta ut lite för att den skulle passa mig. När vi sen gick ut (sprang!) spelades Metallicas Nothing else matters <3
 
Vi gjorde allt så enkelt vi kunde, inget märkvärdigt med håruppsättningar (svårt för Magnus del visserligen, men på mig *s*), dyra kläder eller nån jättemiddag. Det skulle inte ha varit vi. Allt blev HELT perfekt, precis som vi ville ha det... dela dagen med familj och vänner, i kärlekens tecken!
 
Jag måste säga.. det KÄNNS skillnad att vara gift! Helt underbart är det. Vi hör ihop, för alltid. Alltid. Han är min bästa vän, min älskade... och min äkta make! <3 När han lägger armarna om mig och viskar "min vackra, underbara fru..." känns det som sockerdricka i benen... det är... helt magiskt!  - Äh, nu får ni inte veta nåt mera! *s*
 
 
 
 
 
 
 
Min fina familj.. jag älskar er så otroligt mycket! <3
 
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer