Nannis bloggar

Löften är till för att hållas, så nu tänkte jag berätta "senaste" nytt från den här fronten som jag lovade igår ;)

 

Förra veckan var i det närmaste hysterisk. Hugos dop var i antågande och jag hade en massa stök med kroppen.. Cellgiftet bet inte riktigt på värken, och levervärdena för höga. Hur som helst. Vi bestämde oss i tisdags för att göra slag i saken; att gifta oss i samband med Hugos dop! Frågade Maria som skulle hålla i dopet (kompis och präst) om vad man behöver för papper etc, sen var det bara att köra! Ner på skattemyndigheten på onsdagen och fixade hindersprövningen (gjort på en kvart!) sen var jag till reumatolgen och lämnade prover 1030 - stack sen ner och fixade en klänning och minne till kameran och var tillbaka på reuma 11.15, så jag hann käka lunch också innan läkarbesöket kl 1130. Gör om det om ni kan! Haha!

 

På torsdagen träffade vi Maria i kyrkan för att gå igenom allt och på kvällen kom Monica (min barndomsvän och Hugos gudmor). Vi var iväg och handlade för fika till 37-40 personer. På fredag var det fullt ös.... gjorde röror till smörgåstårtor (vi gjorde två vanliga och en laktosfri), fixade blommor och sen stack vi till Brunflo församlingshem och dukade, satte ihop tårtorna och gjorde allt klart där. Marlene (vän, svägerska och Hugos andra gudmor) kom också dit en sväng och hjälpte till. Hem sent, kunde inte varva ner, trodde att kroppen skulle värka sönder.... sov inget....

 

Upp på lördag, stressade till Brunflo - lämnade Tindra till hennes "farmor och farfar", fixade mera blommor, och hämtade två prinsesstårtor sen fixade vi garneringen på smörgåstårtorna och ställde i ordning det sista. Sen kom familj och vänner och vi fick bråttom att fixa oss i ordning för dopet i pigkammaren i kyrkan! Magnus, Mats (vän och Hugos gudfar), Marlene, Monica och Hugo med barnvagn trängdes därinne.. lätt panik! Jag skulle läsa tackbönen på dopet, var så himla orolig att jag inte skulle komma ihåg den!

 

Det blev ett helt underbart dop! Maria gjorde det så fint, och alla vänner... familj.. helt perfekt. Syrran läste
Markus 10:13-16 - "Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem" och Marlene läste en egen text som hon hade skrivit till Hugo. När sen Robin (min systerson) sjöng en sång som han hade skrivit till Hugo då var det nog inte ett öga som var torrt! HELT MAKALÖST! Jag var så rörd.. och ja, jag kunde läsa upp tackbönen ;)

 

När dopet var klart så chockade vi alla med att gifta oss! Ingen hade fått veta nåt innan, utom faddrarna. Det kändes verkligen magiskt att få stå där, i den underbart vackra kyrkan och lova min älskade Magnus att ta honom till min man i nöd och lust, och vara honom trogen tills döden skiljer oss åt. Vi bytte ringar, min vigselring är min mormors vackra vigselring som jag har fått ta ut lite för att den skulle passa mig. När vi sen gick ut (sprang!) spelades Metallicas Nothing else matters <3

 

Vi gjorde allt så enkelt vi kunde, inget märkvärdigt med håruppsättningar (svårt för Magnus del visserligen, men på mig *s*), dyra kläder eller nån jättemiddag. Det skulle inte ha varit vi. Allt blev HELT perfekt, precis som vi ville ha det... dela dagen med familj och vänner, i kärlekens tecken!

 

Jag måste säga.. det KÄNNS skillnad att vara gift! Helt underbart är det. Vi hör ihop, för alltid. Alltid. Han är min bästa vän, min älskade... och min äkta make! <3 När han lägger armarna om mig och viskar "min vackra, underbara fru..." känns det som sockerdricka i benen... det är... helt magiskt!  - Äh, nu får ni inte veta nåt mera! *s*