Sjukskriven
Hade första mötet med psykologen på Previa idag. Hon verkar väldigt bra, kände genast tillit. Jag skulle ha semester nu, men det blev en sjukskrivning istället, utmattningssyndrom och depression.
Först och främst har vi fem samtal godkända, det gäller att ta vara på dem. Även tiden jag har för sjukskrivning. Det som är lite dubbelt är att jag blev sjukskriven på semestern, då Hugos förskola är stängd så är han ledig med mig förutom de dagar hans gudfar kan ta hand om honom. Magnus jobbar två veckor till. Så det blir ingen vila, tvärtom gäller det att tillgodose någon annans behov hela dagarna fast jag är så trött att jag helst av allt vill dra täcket över huvudet och inte prata med en endaste människa de allra flesta dagar. Men, nu gäller det att göra det bästa av dagarna. Speciellt de dagar jag har barnvakt (som idag).
Återhämtning är faktiskt det viktigaste om jag ska orka gå tillbaka till jobbet i september. Får lite ont i magen när jag tänker på det, för det är mitt i värsta stressperioden. När höstterminen drar igång. Behöver skapa mina egna verktyg för återgången, det vet jag. Men just nu fungerar inte min hjärna, det blir bara en enda röra när jag försöker komma på lösningar. Viljan att lösa problemen finns som vanligt i min fixarkeps. Men.. Måste ge mig själv tid, landa, hämta mig och sen ta nya tag. Och ta hjälp av de som kan hjälpa! Önskar bara att det fanns fler som kunde det… Avlasta. När jag är den som brukar hjälpa andra så, ja, äh. Det är som det är.
Faktum är att det till och med är svårt att visa vem jag är nu, utan den där glada masken. Det är faktiskt nästan lättare att bara sätta på masken igen, när jag har med människor att göra. Jag är ofta på dåligt humör, trött, irriterad och stressar upp mig. Blir lätt uttröttad vid samtal och blir rent ut sagt arg när nån tar chansen att skriva mig på näsan hur det SKA kännas och vara. Frågor ställs men lämnar ingen tid att svara.
Annars då? Jo, jag utreds av Umeå. Om det ska göras nåt preventiva åtgärder. Proverna såg bra ut! Så skönt, försöker att hålla rädslorna ifrån mig. Katastroftankar och ångest hör diagnosen till, det vet jag – men det är så jobbigt! Är inte van att ha det, nu ploppar alla rädslor upp titt som tätt. Ska försöka hitta tillbaka till mindfulness och meditation för jag vet att det fungerar. Men det måste också få ta sin tid. Allt ska ju ta sin tid… alltid denna tid. Övar mitt tålamod kan vi säga!
Nu ska jag ta en promenad, sen har jag hemuppgifter att göra. Å mysa med min fina lilla vän, Yoda ET Lars Hallqvist (Hugo har döpt henne! Vi kallar henne kort och gott Yoda). Det är vår katt som vi köpte i onsdags, helt magisk är hon! :)
KRAM <3
