Jag

Ibland känns det som att jag tappar fokus på livet.

Ena dagen kan allt kännas helt okej, för att nästa dag kännas åt helvete.

Det kanske, eller rättare sagt, mest troligt - beror på alla omställningar som varit och är i mitt liv. De flesta är positiva, men som de flesta känner till så är även postivia saker en form av "stress". Jag har flyttat, blivit sambo (bägge saker är positiva och gör mig glad) och sen dog katterna. Det är verkligen inte positivt, och det gör mig så fruktansvärt ledsen att jag knappt kan prata om det. Än mindre skriva. Det är riktigt jobbigt faktiskt. Jag har inte ens orkat åka och hämta askan efter dom. Det känns FÖR påtagligt att dom är aska nu, dom små liven som jag älskat i så mång år..

Vi har en hund till på foder nu, kanske blir han våran om allt funkar som det ska. Men Tindra började löpa dagen innan vi hämtade honom så han får bo hos sin "farmor" så länge. Vi hämtar och aktiverar honom så ofta vi bara kan, mest varje dag. Det stressar mig också. Att jag har konstant dåligt samvete, för en av hundarna. Aktiverar jag Midas så har jag dåligt samvete för Tindra och tvärtom. Och oroar mig konstant för hur det ska gå mellan dom två när han flyttar hem.

Sen var det en sak till, men det skriver jag om för lite mer privata ögon. Så skutta över till den andra bloggen om du vill, fortsätter skriva nu direkt...

Ses!

0 kommentarer