Olyckskorpar

Jag kan inte låta bli.
 
Jag måste skriva ett litet "brev" till de olyckskorpar som kraxade när jag berättade att jag var gravid. Detta är till Er!
 
Ni sa att min kropp kanske inte kunde behålla en graviditet efter mitt missfall, för att det kanske var för att jag har reumatism och värk. Ni sa att om den gjorde det så skulle jag kanske inte klara av att vara gravid - eftersom att jag har värk och reumatism... Att jag utsatte min kropp för onödig påfrestning och lidande.
 
Ni sa att om jag klarade av att bli gravid, om kroppen behöll det så skulle det bli problem att föda barnet.
 
Ni sa att om allt det där fungerade, så skulle jag kanske inte klara av att ta hand om barnet. För att jag har så mycket värk...
 
Jag säger... era förbannat negativa människor!
 
Jag hade inga som helst problem att bli gravid. Tvärtom.
Jag hade inga som helst problem att vara gravid - tvärtom, jag mådde väldigt bra.
Jag hade inga problem att få kejsarsnitt, och det gick väldigt bra - jag hade knappt ont! (härdad!)
Jag kan ta hand om min underbara son, även om jag har värk.
Dessutom har min son en fantastisk pappa också.
 
Nu har jag mycket värk, men bara ett leende från Hugo är bättre än alla opiater i världen! (tur det eftersom att jag vägrar äta sånt!) Då orkar jag mer än jag någonsin gjort förut.
 
För hans skull klarar jag av precis vad som helst.
 
Så nu kan ni sluta kraxa.
Ta och titta på era egna liv nu istället, och bry er mer i vad ni kan och inte kan.
Jag klarar mig bra - oroa er inte för det..
 
 
 
 
1 kommentar