Nannis bloggar

Märkliga människor

Kunde inte sova i natt på grund av skallen och nacken, onthelvetet. Ställde in grupparbetet i morse, men tog mig i alla fall iväg på affären o apoteket lite senare. Det är svårt att hålla humöret uppe när det mal och skär i skallen på en hela tiden. Vet inte om det är nåt som ger med sig eller om jag ska falla till föga och beställa tid hos kiropraktiern igen.. hm. Jaja. Det visar sig.

Tog en ganska lång, men väldigt långsam promenad med Tindra innan lunch, gott med sol även om det också skär i skallen... Gick och funderade på vilka märkliga människor jag mött under mina nu 9 år med smärta. Tänker då närmast inom sjukvården och försäkringsbolaget.. Ja, de senare möter man ju inte ansikte mot ansikte, men dom läser ens journaler med lupp så det vet ju allt och lite till om ens privatliv. Mindre käckt kan jag lova. Hur som helst, sjukvården... Jag var inlagd på "smärtrehabilitering" för ett antal år sedan. En månad med ett team som bestod av psykolog, socionom, sjuksystrar och en sjukgymnast. Sjukgymnasten och systrarna var helt underbara människor, som jag hade stor behållning ut av. Vi var en grupp på runt 8-10 kvinnor som alla hade någon form av smärtproblematik. Det var jag och en tjej till som hade whiplash, vi delade också rum med varandra. Helt fantastisk kvinna, vi surrade och fnissade oss genom många kvällar där -och målade på kvällarna och strödde våra alster runt golvet för att torka minns jag. Verkligen konstverk!

En mindre skojig person var psykologen. Han var i 60 års-åldern, hade troligen gått psykologutbildningen av totalt fel anledning en gång på stenåldern. Han visade sig kunna sätta de mest otroliga diagnoser och dra slutsatser på folk på bara några minuter! Det var mer än en kvinna som kom ut gråtandes eller vansinnig - för att han kom med skitkonstiga kommentarer. Han inledde mitt samtal med honom med att fråga om min uppväxt. Bra sa jag. Jaha, sen undrade han hur mina förhållanden sett ut. Mja, sa jag. En del har varit bra, och en del har varit mindre bra. Ett par killar har väl tyckt om att slå lite på mig, nypas och knuffas. För jag har tyvärr träffat ett par puckon (lååångt tillbaka) som pucklat på mig, säg hur många kvinnor delar jag inte den erfarenheten med.... Hur som haver, då kommer den arma karln med följade kommentar - Har du varit utsatt för incest i din barndom?! - VA??? Sa jag, är du inte klok??? Nej, jisses. Min pappa var världens bästa pappa, inbilla dig inget annat. Men han fortsätte styra in allt på samma bana, jag hade VÄRK för att jag hade blivit utsatt för incest, det ville han få det till.

Nej, men snälla nån - jag blev PÅKÖRD I SIDAN AV EN JÄLVA GUBBE MED KEPS (troligen en gammal psykolog) OCH FICK EN WHIPLASH - kolla i jounalerna IDIOT! Ja... min gud vad tokig jag blev. Än idag blir jag full i skratt åt hur grymt arg jag blev, vilka ord jag fick ur  mig, och hur nära det var att jag kastat en stol i nacken på honom. Men till saken hör väl att det var så många som hade klagat på honom att han bara ett par månader senare fick sparken. Tur! För tänk om "fel" person får höra nåt sånt, det kan ju ställa till precis vad som helst. Makalöst. Ja.. många märkliga individer ska man stöta på. Men det är väl den som tar mitt pris i hjärndödhet.

Nån annan som träffat på honom? *s*

Kram o var rädd om varann!