Torsdag igen

Kära dagbok, 
 
Veckorna går minst sagt fort, samtidigt som det kan kännas att tiden inte kan gå fort nog. Vill att tiden ska gå så att vi kan få ta vaccinet, och få sommarlov - forhoppningsvis klarat oss tills dess och inte drabbats av coviden. Så jäkla rädd för det där, vad det kan ställa till med. Livrädd. 
 
Samtidigt ska man försöka leva, ett liv. Det tär på. Vi är mitt i en pandemi. 
 
Jag oroar mig för Nader. Mitt i allt så är hans situation tuff. Och inget kan man göra härifrån. 
 
Nä, jag har nog sällan längtat så otroligt mycket efter att Hugo ska få sommarlov, jag semester.
 
Fridens. 
/A