Trotsig mamma

Jag har läst på.
Jag har kommit fram till följande;

Det är inte min son som är trotsig.
Det är jag! Och jag skäms som inte insett att det är jag som missat det. Han har behov, känslor, nyfikenhet och viljor av olika slag - och även om jag anser mig vara en lyhörd person så har jag missat flera saker. 

Senaste dagarna jag bytt förhållningssätt, och ser redan förändringar i vår relation. Mindre "tjat" från både mig och Hugo. Det kan väl bara betyda en sak: att vi är på rätt väg! :-)

Här kommer två boktips i ämnet!




God afton och kram :-)






0 kommentarer

Landar

Jag gör det mer och mer, landar. I mig själv. 
 
Det har varit så många motstridiga känslor och tankar. 
Ni vet, när man är å ena sidan... men å andra sidan.... till slut sitter man fast i ett trässligt nät av tankar som bara leder en runt runt.. man kommer inte fram till något alls. 
 
Det tomma hålet inom mig har fyllts med en massa strunt, som jag borde sett att det är pasé för länge sedan. Ju tommare det blivit desto mer skit har jag stoppat in där - och för stunden kanske det funkat. För så länge ekorrhjulet snurrar snabbt så länge behöver man inte tänka. Det är praktiskt. Men inte så produktivt. 
 
Plötsligt en dag står allt bara helt klart; Vad har jag pysslat med?! HUR har jag tänkt? 
 
Nu är det dags att ta tag i rodret och välja, kanske väljer jag samma - men jag väljer medvetet.
Nu tar jag mina egna beslut, och det är.... befriande och underbart att inse att jag faktiskt KAN och VILL göra det! 
 
Säger som Fylking; ÄNTLIGEN! ;)
0 kommentarer

Politik & trotsig 2-åring

Förlåt, jag menar förstås tvååring under utveckling... Oavsett vad man väljer att kalla det så är det förbannat jobbigt! Hela förmiddagen var rent kaos, för min älskade unge var utbytt mot ett litet troll som plötsligt inte lyssnar. Eller kanske fullkomligt SKITER i vad jag säger, eller gör tvärtom bara för att. 

När allt möter motstånd, från klockan 6 på morgonen, ja - då är det inte roligt framåt 10.. Jag var så frustrerad att jag ville gråta tillslut, och förmodligen var även Hugo utmattad av sitt eget tjat så han somnade i soffan kl 10.15! Brukar normalt sova kl 12-13. Jaja. Vi behövde bägge sen vilan kan jag säga. Vi bad varann om förlåt när han vaknade (han är väldigt bra på det, pussas och kramas och vill prata ut - lilla älskade unge!) och sen var det glömt. För den här gången ;-)

I em har jag varit på info.möte med en massa kommunfolk och Riksbyggen, får se var det leder. Så nu har det politiska dragit igång för hösten, och nästa vecka är allt som vanligt igen. Politiska möten, arbete, hämtningar å lämningar på förskola och så vidare. Full fart! 
På gott och ont. Trivs med järn i elden, men har lovar mig själv att det måste bli lite måtta på det hela. Kommer ha en späckad höst, i vilket fall - även om det är mest roligheter :)



Kvällen bjuder på serier å kaffe, precis vad jag behöver!  :D 

Natti! ❤️ 


0 kommentarer