Tid

Nu har jag varit tyst i ett dygn, bortsett från en halvtimma då jag samtalade med min andliga vägledare i morse. Är på min första tvådagars retreat. Ovant, jag är van att hålla låda. Men tystnaden behövs. Har även reducerat intrycken markant, inga sociala medier eller nyheter - inga mobiler i princip alls. Mer än några enstaka sms vid valda tillfällen, med familjen, och nu för att skriva av mig. Känns bra att göra så, lagom för mig :)

Det händer nåt med en när man tystnar. 
Plötsligt är det nåt annat än rösten och lyssnandet utåt som får plats och rum. Lyssnandet inåt sätts på högtalare. Jag fick med mig en fråga i morse innan jag gav mig ut på en liten pilgrimsfärd: Vad är det jag ska lära mig av allt det här? Smärtan, varför?

(null)


Jag hade ganska snart svaret.
- Tid. Ge det tid.

Har sedan ägnat dagen åt att fundera på de orden, och nu framstår det så tydligt och klart. Tid för läkning. Tid för mig. Tid för familjen. Tid för återhämtning och tid för tankar. 

Jag drivs ofta av en rastlöshet, saker ska ske snabbt. Inget vidare tålamod. Det var inte konstigt att jag sprang in i en vägg, för ett år sen. Sen dess har jag blivit medveten om min rastlöshet, prestationsdriv (förväxla inte med tävling - jag tävlar endast mot och med mig själv). Inser dock dock att det finns många bitar att arbeta vidare med. Å så är det väl det ska vara, för vem önskar vara fullärd? 

Lev väl ❤️😊☀️