Måndagen när mörkret slog till

Gud vad jag ogillar detta mörker! Är värst nu, blir alltid bättre när snön kommit... Men man ska väl inte klaga, det är bättre att tända ett ljus har jag hört sägas ;)

Igår åkte vi hem till mitt kära Östersund, från mitt rätt så kära Sollefteå. Börjar känna mig smått rotlös... å ena sidan trivs jag där, å andra sidan trivs jag här.. vem ska flytta vart, det är det som är den stora frågan numera - inte vara eller icke vara ;)

I fredags var jag med min vän och tillika barndomskamrat My till Ramsele, den håla jag är född och uppvuxen i. Flyttade därifrån och stod på egna ben från det jag var 15, och skulle fylla 16... det var ett tag sen nu. Sen dess har jag inte varit där så särskilt mycket, eftersom min mamma dog och min pappa flyttade därifrån då han träffade en ny kvinna året därpå. Någon annan släkt har jag inte där, då vår familj var inflyttade. Mina närmaste kompisar hade också flyttat iväg så aneldningarna att åka tillbaka var få. Men nu var vi alltså dit. Anledningen var att hennes pappa hade fått en lägenhet inne i byn, då han av ålder börjar tackla av och inte orkar med huset några mil utanför sen hennes mamma gick bort för några år sedan. Gissa var han hade fått lägenhet?! Om inte i den som ligger ovanpå på den mamma, pappa och jag bodde i efter att pappa sålt huset vi hade innan.

Det var hur märkligt som helst att vara där, då den var lika (fast 2 rum mindre) som den vi hade... Kändes över huvud taget som att flyttas 20 år tillbaka i tiden, väldigt känslomässigt faktiskt. Jag kunde känna doften av min mammas svaga parfym i trappan, jag kunde se min far gå bort till kiosken för att köpa tidningen på morgonen.. Jag kunde se mig själv springa som en iller över gräsmattan på Pontares gård (vi bodde gannar) och leka med Aki, min schäfer. Ja... självklart bara minnen, men de var så nära....  Tänk vad tiden går va?!

Ja nu är det vardag igen, plugg och träning och hund som vill promas och katter som vill kramas. Har min älskling med mig hem, men den lyckan blir kortvarig för han pker hem i morgon... *ynka* Bäst att passa på att njuta av samvaron medan man kan! :)

*kram*
#1 - - Marie:

Men Ramsele....va kul...*S*
Där var jag mycket när jag var yngre, jag är uppväxt med min momma och morfar och dom åkte gärna till Ramsele och handlade när vi var i stugan i Fullsjön, precis på gränsen mellan Jämtland och Ångermanland. Min momma jobbade på turistgården i Ramsele när jag var liten, och jag är döpt i Ramsele gamla kyrka. :-)
Lattjo...*S*
Tänk när jag var ca 13 år, då tog jag och min bästa kompis då, Magda, bussen från Fullsjön (den går inte längre) och åkte till Ramsele, hyrde en stuga på campingen och hade "semester" ett dygn där...*S* de var så långt vi tordes åka..*S*
Och varje helg åkte vi på dans till Nordantjäl, ibland med inhyrd postbuss och då plockade vi upp "dansanta" människor i Ramsele också... De var tider de!!...*S*
Kram