Nytt under solen
Tänk, bara för några månader sen gick jag med en klump av oro i magen, då det alltid fanns nåt att oroa sig för. Numera finns det ingen oro, och dyker det upp nåt så är det ändå inte på samma sätt... det finns en vetskap om att det ordnar sig, visst är det underbart!
Måste berätta att jag tog beslutet att avboka tiden (igen) för Wilma, då jag känner att det är inte rätt mot henne att avliva henne innan hon ens har några problem av tumören. Hon är ju glad, äter som hon ska, leker (??!!) och är kelig och sover. Som en katt ska med andra ord ;) Så jag avvaktar tills jag märker att hon känner av det. Känns rätt så.
I torsdags åkte till upp till "ranchen" för att fira påsk i lugn och ro. Fredagen blev det dock lite mer äventyr än vad vi hade tänk oss *s* M's pappa har en gammal fyrhjulsdriven bil som används vid älgjakt å så, vilken vi brukar låna för att åka i omgivningarna om vi ska leta efter vilt. Så vi drog iväg upp mot fjället, och fick se en älg först. Den hade inte vinden åt "rätt håll" för att känna sig hotad av oss, så den stannade ett par hundra meter från oss och stod länge och tittade på oss. Vi stängde av bilen och tittade tills den tröttnade och begav sig neröver skogen. Vi fortsatte. Då försvann plötsligt vägen under oss! Poff! Så stod skrutten på underredet, och det som såg ut att vara en fin grusväg förvandlades snabbt till ren lera. Makalöst. Vi (killarna) slet och drog med att försöka få nåt under hjulen så den kunde få fäste men inget funkade. Det var som kvicksand.
Klockan var halv nio när vi begav oss, så snart föll mörkret. Jag får känslan av att nu är det inte vi som tittar på djuren längre, nu är det dom som tittar på oss... just som jag tänkt tanken ser jag en svart skugga som rör sig snabbt över den öppna ytan ner mot en skogsdunge - ca 150 meter från där vi står! Tänker först.... älg? Nej, den var för låg och rörde sig inte alls som en älg... ja. Just det. En björn! Det som vi alltid har haft som dröm att få se i den vilda...! Men inte när vi står strandsatta med en bil i leran i mörkret. När jag ser mig omkring på marken upptäcker jag att det är fullt av björnspår just där jag står också. Vi blir faktiskt inte rädda, men jag känner att det är inte så trevligt att vända ryggen till där han gått, utan jag vill gärna ha koll och jag vill heller inte GÅ HEM en mil genom skogen där vi just sett en björn!
M´s ringer sin bror som är i byn, men han är som vanligt en stor egoistisk skithög (ja, så är det helt enkelt, inget att skräda sina ord om) och säger att nej "det blir inte idag" när vi frågar om han kan hämta oss, för bilen kan vi ju låta vara tills det blivit ljust. Idiot. Hade det varit min bror hade jag sagt upp bekantskapen. Speciellt då han alltid ska ha hjälp gratis och direkt. Men Magnus ringer en bekant i byn som genast kommer och hämtar upp oss. Vi stannar och tittar på spåren vid vägen där jag sett björnen vilket bekräftar att det var en björn.. De är så hjälpsamma att de dessutom hjälper oss att hämta bilen dagen efter med sin fyrhjulsdrivna bil. Tack för att det finns hjälpsamma människor :)
På påskaftonen kom Magnus mamma, styvpappa och syster med familj upp. Det blev en trevlig dag ute i solen med god mat, fika och umgänge :)
Så nu är det söndag, å vad härligt.. nu har röjsågen tystnat och fåglarna är det enda som hörs.
Fick ett påskägg med ett kärleksbrev... min kära.. han vill ge mig att par skor som jag stod och tittade på sist vi var på stan men jag tyckte att det var för dyrt. Så go han är! Så på tisdag får det bli en tur på stan och se om det finns kvar några som passar, så snällt! :)
Livet. Det är så skönt, och så enkelt.
Nu ska jag hämta mera kaffe och fortsätta med mitt korsord ;)
KRAM
Vad härligt att du får vara relativt fri från oro och bekymmer för det förtjänar du!
Jag tänkte faktiskt fråga hur det gått med Wilma, men nu ändrar jag frågan till om det verkligen är bara för Wilmas skull...... Jag förstår att du skjuter upp det. Kram och en extra till Wilma