Nannis bloggar

Idag känner jag för att skriva ett långt inlägg om några saker jag tänker på, men tyvärr är mina händer inte de bästa idag. Blåser storm här, och det påverkar min värk mycket negativt. Liksom lågtryck. Jag borde bo i ett konstant högtryck med värme!!

 

Igår började föräldragruppen, det var tyvärr stort bortfall - men vi fick i alla fall en del info av en barnmorska om vad det ska handla om de kommande veckorna. Tycker att det mesta var bra. Även om jag lite i efterhand kan tycka mig se en del pekpinnar som har lite väl mycket moral över sig. Jag vet inte. Jag är ju en kritiker, vill gärna bilda min egen uppfattning och inte köpa vad som helst. De har erfarehet, självklart ska man lyssna - men. Det finns men. Som när man kommer in på det här med att amma. Som för mig väcker mycket tankar och funderingar - pga orsaker jag snart ska komma till. De säger att det finns bra ersättningar,, MEN jag tycker mig höra mellan raderna att det egentligen bara finns EN enda sak att göra när bebisen kommer - AMMA utav bara fan! Det är kvinnans stora uppgift. Mannen kan komma hem från jobbet på kvällen och avlösa mamman som en mjölkfri zon bara. Det är bra att han finns. Då i alla fall.

 

Ja. Visst är det bra att amma, om man kan. MEN ska det vara till vilken pris som helst? Nä.. Kanske inte. Jag pratade med läkaren på reumatologen igår också, för att planera medicinering efter förlossning. Tyvärr är det så att jag får inte äta några mediciner alls om jag ska amma. Och tyvärr är det så att de allra flesta med autoimmuna sjukdomar åker på ett rejält skov efter en förlossning/avslutad graviditet (jo tack, jag hade ett efter missfallet också!). Så jag måste välja, medicin eller amma?!

 

Det blir cellgift jag får testa, det blev i alla fall bestämt igår. Så valet är mitt, direkt efter förlossningen kan jag dra igång behandlingen - eller välja att amma. Inte så lätt - mest för att det dåliga samvetet gör sig talande. Är jag en sämre mamma om jag inte ens försöker amma ett par veckor, och låter barnet få det viktigaste i bröstmjölken? Läste ett häfte vi fick med från BM; sugen på livet. Där framstår bröstmjölk som det enda vettiga - samtidigt som det framställs som enormt tekniskt svårt. Så man undrar då, är det ens nån mening att testa och dra igång produktionen - för att sen kanske inte lyckas och sluta efter två veckor?? Äh. Jag vet inte. Men det känns inte så.

 

Ska jag dessutom bli lika dålig som sist då kommer jag inte kunnat ta hand om varken mig själv eller barnet. Minns med bävan hur dålig jag var.. Grät dygnet runt, så ont har jag aldrig haft. Kunde inte gå uppför trappan utan Magnus stöd, ner för trappan - (fick sitta på rumpan och ta ett steg i taget, för fötterna och ena knät för så fullt i inflammationer), ta mig ur sängen själv, laga mat eller nåt hemma. Magnus fick göra allt. Inklusive övertala mig om att jag inte skulle dö av smärta... HEMSKT. Ta hand om ett barn för att amma om det blir så...? Lär inte funka va? ;)

 

Nä, dags att sätta fart - och vila mina händer lite! Ska på laser i eftermiddag, får hoppas det hjälper.

 

KRAM på er!!