Nannis bloggar

En dagstidning efterlyste för en tid sedan människor som ville berätta om barndomsvänner.

Jag tänkte skriva till dom och berätta om hur det är, men fick inte tiden - sen var chansen borta.

 

Därför berättar jag här istället, för att ha en vän som du haft i hela ditt liv är nåt unikt. Jag har en sån, min Monica. Fantastiska lilla My.

 

Våra föräldrar umgicks innan vi föddes. Margareta och Teo - och Stig och Lillemor. Monicas storebror - som gick i syrrans klass - umgicks med min storebror, så det var ganska givet att vi skulle bli kompisar. Hennes familj flyttade från samhället, så under några år kom vi från varann. Men när det var dags för högstadiet så gick vi i samma skola igen. Vi fann varann igen direkt.

Man kan inte säga att vi är lika varann, eller jo - det är vi.. också. Men vi är också väldigt olika.
Kanske är det just det som är grejen? Att vi ALLTID har saker att prata om. Det är aldrig några pinsamma tystnader mellan oss. Men det är väldigt ofta skratt, även om vi pratar om jobbiga saker så har vi nån märklig förmåga att hitta saker att skratta åt - fråga mig inte hur.. Men så är det. Vi kan avhandla stort och smått under ett samtal, gråta och skratta med varann.

 

Men det kan man förstås med många vänner - även "nyare" vänner.
Så vad är så speciellt med en barndomsvän?

 

En barndomsvän är nån som vet allt om dig, och då menar jag verkligen ALLT - och älskar dig precis just så som du är. Du litar på henne, det finns inga som helst förbehåll för er vänskap. Du behöver aldrig fundera vad hon menar med nåt hon sagt, inte sagt, eller skrivit i sms eller på fb. Om du undrar så frågar du. Ni vet var ni har varann, alltid. En barndomsvän är en person som du törs bli osams med, för att ni vet att ni landar alltid i varandras liv igen. Man behöver inte dela åsikter, man behöver inte hålla med, man säger precis vad som man tycker - man kan alltid lita på att det hon säger är hennes sanning. Det är en ynnest att ha en sån vän.

 

En barndomsvän är nån du MÅSTE prata med, i princip varje dag - annars är det en jäkligt konstig dag!?

 

En barndomsvän är en person som kommer direkt när du ringer och gråter hysteriskt över ett krossat hjärta.
Även om det innebär att hon kommer med risgryn i håret för att hon lämnade ett bröllop, och åkte över 10 mil på tok för fort för att få ge dig en kram. Trösta dig och säga att han är en idiot som lämnat den finaste tjej som finns. En barndomsvän är en person som utan att tveka tar semester från jobbet för att din mamma har dött - och du behöver nån som kan krama dig natten genom. Nån som säger att du kommer att kunna andas igen, att världen kommer att få vackra färger igen - en dag blir det okej igen. En sån som står upp för dig när andra sviker.

 

 

Gudarna ska veta att jag inte vore samma människa om inte Monica funnits vid min sida.
Jag tar henne inte för given, det kommer jag aldrig att göra - men jag tar henne för självklar. Det kommer hon alltid att vara. Utan henne har jag inte pallat livet när det varit som värst. Vi har haft det tufft bägge två - kanske är det en av de saker som bidragit till vår starka vänskap? Margareta, Teo, Lillemor och Stig är alla döda nu. Vi brukar säga att de säkert har roliga fester och kortspel i himlen, när de inte hälsar på oss och gör lite hyss.

 

Men vet du vad som är det roligaste med at ha en barndomsvän..? Jo, det är att inga som ni kan garva en hel kväll åt alla förbaskat roliga grejer och tokigheter ni har gjort genom åren. Att det räcker med en blick, en min, ett ord - för att få din vän att gapskratta.

 

En barndomsvän är  nåt av det finaste man kan ha.

För man vet, att oavsett vad som händer - så finns ni där för varann.

Alltid.

All tid.