Bästa uppvaknandet

Hugo sovandes på min arm, hans varma andedräkt mot mitt ansikte. Den där obeskrivliga känslan, närhet och kärlek. 
En önskan om att stoppa tiden. 

Plötsligt börjar hans lilla kropp rycka och han gnyr i sömnen. Jag tror först att han gråter, men inser att han skrattar. Skrattet bubblar upp, ökar och nu skrattar han högt och kiknar. Fortfarande i drömmen säger han 
- Mats kul! 
- Vad drömde du Hugo? 
- Mats så kul! Leka! Lägga pussel! 

Gudfar alltså, han är guld värd :-)

God morgon! 




0 kommentarer