4 mars
Det är också en jäkla dag.
På tal om död och elände, så är det 14 år min pappa dog. Idag. Nennes son rensar ur sin pappas lägenhet idag, det känns helt overkligt. Detta med pappor som dör, dagens tema som det verkar?
Nej, jag går inte omkring och gråter hela dagarna. Det funkar inte så för mig med sorg. Det är mer som en bakgrundsmusik, det finns där hela tiden. Jag försöker fungera så gott jag kan, även om det blir högst påtagligt mellan varven. Då är det slipknot för hela slanten, med högsta volym. Och jag fulgråter.
Jobbar, glad att ha mina fantastiska kollegor. Som balsam för själen att skratta ibland och tänka på annat. Och mina studenter, som håller mig sysselsatt med diverse jobb. Bara där jag behöver ha full kapacitet på tankarna som jag känner att jag inte är mig själv - att den där bakgrundsmusiken tar nog rätt mycket bandbredd ändå.. men, det är inte så underligt. Det får vara så.
Är det nåt jag har lärt mig av tiden med utmattningen, så är det att vara snäll med mig själv. Obegripligt hur jag kunde stressa mig in i väggen, ställa upp i tid och otid för allt och alla - på bekostnad av mitt eget mående. Jag har hundra järn i elden igen. Faktiskt fler uppdrag än tidigare, men jag tar det med ro. Skulle jag känna mig stressad på det viset igen, att jag tappar sömn och får ångest av att titta i almanacken så kommer jag att börja stryka grejer. Deligera och säga nej.
Hälsan och familjen först.
Livet är, uppenbarligen, för kort för att stressa sig igen.
Men roligt, ja det ska jag banne mig ha det.
Men först måste jag nog slå på Slipknot en stund.
Fridens.
/Anna